Önskar jag kunde svara. Men har ingen pojkvän. :(

God for you;)

haha, kan nog inte säga att jag är tok kär fortfarande. Men jag älskar honom på ett annat plan. Kan tänka mig att det kommer efter 15 år ihop. Och x antal ungar;-)
Men en sak kan jag säga, och det är att när vi har sex då glömmer jag totalt omvärlden, inget kan vara så perfekt som den delen. ;-)

men inte är jag tok kär längre. Hur vi träffades, är en lååång berättelse. Ska dra den någon gång :-)

#3 ja du får jätte gärna berätta någon gång över en kvälls cigg om du föredrar det:)

-Jag tycker väldigt mkt om min sambo, jag vet att jag inte är lätt att leva med.

-Men tokkär det tror jag inte riktigt nästan kan existera i ett förhållande sålänge inte båda går på överdos uppåt chack;)

-Närå..skojja bara..

Kriser e till för att lösas och jag tror inte heller att man måste älska sin respektive överalltannat, det e då det kan bli farligt…

-Men visst är det mysigt när det fortfarande pirrar till.

Haha.. För närvarande singel.. ;) Har råkat ut för ett antal mindre roliga förhållanden, så singellivet stör mig inte så mycket, även om man saknar någon ibland, men det finns en kille och jag som är på G.. ;)

Men man kan ju berätta hur jag träffade några av mina ex..

En kille träffade jag en kväll när jag var ute.. Han var kompis med min systers kompis.. Kom direkt fram till mig och var charmig, snygg, trevlig, rolig m.m. Allt man kan önska sig.. ;) Men det fungerade inte till slut av flera anledningar..

En annan kille träffade jag genom min syster (igen.. ;)).. De var kompisar och det slutade med honom och mig.. Haha.. Men sedan tog det slut..

Äääh.. Någonstans finns HAN väl.. ;) Har bara inte hittat honom än.. ;)

Hur gör ni för att hålla liv i ert förhållande?

Vi varierar (gäller i stort sett allt/på alla sätt). Och så är vi båda duktiga på att kompromissa och att faktiskt anstränga sig för att få det att fungera. För vi är båda svåra att leva med (om än jag svårare än han)…

-Är ni verkligen tokkära i era respektive fortfarande?

Nej. Jag har aldrig varit tokkär i honom. Kan vara för att jag även har en underlig egen uppfattning av kärlek.

-Hur blev ni ihop och fann varandra?

Vi umgicks lite i samma bekantskapskrets, jag tror ärligt talat jag skulle klassa min pojk som min bästa kompis, haha, vi är nog mer kompisar än något annat.

#6 Tack för så otroligt uppriktigt svar:)

Konstigt det där med att bli kompisar, jag och min sambo har och kommer aldrig bli kompisar för vi pratar aldrig, men med alla andra killar har jag mer känt som kompis.

Vi umgås faktist med mitt x som har tre barn och bor ihop med en av mina bästisar..konstigt va?

Lyckosamt nog har jag inte behövt "hålla liv" i förhållandet, det har behållit sin gnista av sig självt. Beror kanske på att vi enbart varit tillsammans i drygt ett år, men ändå… :)

Av denna anledning kan man även lugnt säga att jag fortfarande är tokkär i honom, han är en riktig drömprins. Det är klart att man ibland bråkar om saker och ting, men det går ofta snabbt över och beror ofta på att man är trött eller stressad.

Vi träffades faktiskt på internet (för länge sen) men var vänner flera år innan vi blev tillsammans. :)

Jag umgås också med två av mina ex (har iofs bara ett till), eftersom jag fortfarande är kompis med dem.

Tycker det vore trist att missa en vän som jag umgåts så mkt med & känner väll bara för att vi tappat ett sorts intresse för varandra när vi fortfarande tycker om varandra på ett annat plan liksom…

Jag blev blixtförälskad första gången jag såg min kille.. Jag, min mor och min son var påväg upp ifrån färjan( vi var på en liten ö där vi har sommarställe) Mötte då en kompis i backen och med sig hade han min nuvarande sambo!

Det var totalt kört på en gång!! Enligt honom så klickade det även där:o) Nu när jag känner honom så är det nog så för han visade upp både tuppkam och bröst…

Jag är, efter fyra år, fortfarande mkt förälskad.. Jag får pirr i magen och kan inte låta bli att pussa, krama och känna på honom! Han är mkt kramig och gosig… Så vi pussas och kramas mkt även när vi är helt slut… Han masserar mina  hemskt svullna fötter, han hjälper mig mitt i natten när jag får kramp(nästan varje natt händer det) han killar mig på ryggen och ja han tar hand om mig på alla sätt.. Givetvis gör jag vad jag kan för att han ska ha det gott men just nu är jag bara så sluut!

Men ärligt får jag nog erkänna att vi varit dåliga på att hinna med att vårda vårt förhållande då vi flyttat från jämtland hit ner och sen flyttat igen samt fått vår dotter och nu väntar vi ett barn till…(under loppet av tre år)

Så det blir mest goda hemma middagar, bio, att överraska med blommor, kanske gott vin samt ett hett bad etc..

Bör tillägga att älskar honom det gör jag!!:o) samt samliv har vi fast inte lika ofta nu när min mage är så enormt stor:o)

Men man blir mkt sårbar när man känner så enormt mkt för en annan person.. men det är en del av tjusningen… skulle aldrig vilja gå miste om detta för att vara feg och välja den enkla vägen…

tokkär kan jag bli ibland fortfarande. men inte ständigt.
men tryggt älskande. låter fint :) hihi.
även om han kan trampa mig på nerverna totalt ibland, och jag på honom så har vi det fint tillsammans.
vi gör små saker tillsammans, små resor lite titt som tätt det tycker jag håller mycket liv i förhållandet. :)
vi började mejla till varann av nån anledning och gjorde det i nått år, sen blev det telefon, och sen råkade jag gå hem till honom väldigt rund under fötterna, varpå han nästan krävde att jag skulle komma nykter en gång, och på den vägen är det….
nu är vi sambos, förlovade och så söta så :)

Har inte vart tillsammans så överdrivet länge med min pojkvän, så att hålla det vid liv är inga problem än så länge..;) Men vi träffades i alla fall på en fest, genom gemensamma kompisar. Dröjde dock ett tag innan det hände nåt, men tillslut så. :)

Jag har varit tillsammans med min kille i snart 4år. Jag är fortfarande tokkär i honom, förmodligen för att vi matchar varandra så pass bra med våra olikheter. Och så exprimenterar vi ju lite då och då, blir ju lite extra spännande då, och det är klart att det ger lite extra krydda i förhållandet i övrigt :)

har lite hatkärlek till min sambo/fästman.. tror faktiskt inte jag har berättat om detta för er tidigare:

vi blev tillsammans innan jag skulle åka till usa 02. var tillsammans under hela pret när jag var där. skulle komma hem i maj, fick reda på i april (av honom själv) att han varit otrogen under hela mitt år i usa. vi gjorde slut o jag var helt förkrossad. hela sommaren gick och jag saknade honom, i september (03) blev vi tillsammans igen och det kändes jättebra..

det som hände då har givetvis påverkat vårt förhållande, viklet inte är så konstigt…

men jag älskar honom över allt annat, men vissa dagar är han itne värd kungens skit och jag skulle kunna leja ngn att plocka bort honom från jordens yta… ;)

hmmm…..mycket har ändrats här…. hästarna får mesta av min tid, sen jobbet. Älskar min sambo det gör jag men vi passar inte så bra ihop. Olika värderingar och synsätt på livet

Träffade min man när vi gick i högstadiet. Vi gick i parallellklass i 7:an, började umgås i samma kretsar o blev vänner. Bytte klass o gick i samma klass under 8-9:an. Har "hattat" fram och tillbaka flera ggr och detta är tredje ggn vi är tillsammans, och förhoppningsvis för alltid. Blev tillsammans första ggn -88, sen en andra gång mellan 93-95 då vi fick vår son. Sen separerade vi, då vi inte alls funkade ihop (vi var ganska unga, 22-23 år). Levde sedan med en annan i typ 8 år, likaså gjorde han under 6 år.
Sen började vi träffas igen då vi båda separerade från våra dåvarande respektive. Vi hade ju iofs mer eller mindre regelbunden kontakt iom att vi har ett barn ihop, men nu blev det på helt annat sätt. Och sen gifte vi oss för ett drygt år sen och har fått ännu ett gemensamt barn.
Vi har nu känt varandra i över 20 år. Jag är vansinnigt kär i honom fortfarande, trots att det gått ett par år. Han är min bäste vän, en underbar pappa till barnen och en superb partner  (på alla vis).

Hur man får det att funka? Genom att göra saker ihop, samtidigt som man har sitt "eget" (för mig är det djuren o allt folk iom dessa). Att man respekterar varandra. Genom att göra små och stora saker för den andre som man vet att denne tycker om, även om man kanske inte tycker det är det mest roliga i världen själv. Vi har samma humor och gillar att göra mkt tillsammans, så det är för vår del (iaf än så länge) inte alls svårt att hålla gnistan vid liv. Ibland sprakar det ganska ordentligt till o med. Blir ibland fortfarande så där pirrigt lycklig då jag ser honom.

men oj lisette ! så……jobbigt ?!
men nu ska ni ju ha bebiiis :)

ja det var fruktansvärt jobbigt, men å andra sidan så var det lite av ett eldprov. man får försöka lägga det bakom sig - går väldigt bra faktiskt… :D

Jag träffade min pojkvänn på internet.

Vid det tillfället var jag rätt så trött på allt som hade med killar att göra.

men vi började snacka på msn,och vi båda två märkte att vi hade mycket gemensamt.

Träffades och sen var jag fast,kännde att det känndes helt rätt,det skulle bara vara han och jag,så var de.

Och nu har vi varit tillsammans i 1 år och 2 månader.och sambos.

Jag träffade C ute på ett oglamouröst hak och hade bara lust att träffa någon för kvällen…Det slutade med två barn:)

Jag täffade min kille genom en kompis i somras, eller jag visste ju vem han var för vi går i samma skola men vi hade inte snackat förut. Hursomhelst har vi varit tsm i ett halvår nu och jag kan säga såhär: Jag vet inte om jag är "kär" på samma sätt längre men jag älskar honom himla mycket,.

lisette, skönt att det gör det. går lätt att lägga det bakom sig alltså :) det är ju en förutsättning för att det ska funka.

hade en pojkvän en gång jag med, som ryktet gick ständigt i nästan två år att han var otrogen, droppen var när jag fick reda på att han åtskilliga gånger haft sex med en av mina bästa kompisar, då först erkände han. och hon.
det hade jag aldrig kunnat lägga mig bakom, och det tog år innan jag klarade det. ….men det är ju lite skillnad ;)

*putt*

men linda. du skriver att du och charlie aldrig pratar, att ni aldrig kommer bli kompisar, för att ni inte pratar…
vad gör ni då ?
eller missförstog jag hela grejjen nu ?

He he…Jo det höll skitbra i 5 år och hade nog hållit fortfarande om jag inte kommit på honom med andra..:)

och jag är singel nu efter ett "långt" förehållande med en kille.. jag dumpade han för han tyckte att jag var fet och behövde gå ner 10-15kg!

#27 - Näääe.. Va taskigt av honom!! :O

jaa :(

Min make och jag är väldigt bra vänner och pratar om allt med varandra. Vi har oxå väldigt roligt ihop men det betyder inte att vi ofta åker iväg bara vi två och gör saker och har roligt på så sätt…jag menar att vi skrattar väldigt mycket tillsammans och det är viktigt.

Vi försöker göra något bara vi två några gånger om året och lejer barnvakt så vi blir helt barnfria.

Jag är inte tokkär i honom men jag är väldigt mycket förälskad och han betyder otroligt mycket för mig och jag beundrar honom för hans styrka, både fysiskt och psykiskt…för hans genorositet…och för att han totalt skämmer bort mig :o)
Han är en underbar far till våra pojkar och jag kan inte föreställa mig mitt liv utan honom!

Det är faktiskt väldigt sällan som vi är osams men när vi är så drar det förbi ratt snabbt och är vi oense så är vi båda duktiga på att kompromissa.

Vi har varit tillsammans i 17 år och det kan inte bli bättre tror jag :o)

Vi har varit tillsammans i 10 år. Vi har 2 barn och jag kan fortfarande känna att jag är tokkär ibland.

Han är min bäste vän, och så tyckte jag att han var världens snyggaste kille…..nu med ibland även om vi blivit äldre och har fått konkurrens:)

Men ibland har jag lust att strypa karln…..

Finns ingen som jag absolut inte förstår mig på som han, och det finns ingen tryggare plats heller…

Kanske är balansen som gör att det funkar?

Om han har lust och strypa mig ibland?

Han säger aldrig nåt så nej, det kan jag aldrig tro ;)*hi, hi*

Jag och stefan träffades på en välkomstfest för mig.. Jag och en kompis hade varit borta i en vecka och när vi kom tillbaka hade de ordnat en strandfest åt oss.. En av mina kompisar hade med sig stefan.. det var många andra där också.. Redan där hade Stefan bestämt sig. Det slutade med att han gick med mig hem, men fräck som jag är sa vi hej då innan vi kom till min gata ^^. vi träffades varje dag veckan efter och sedan blev vi tillsammans den 15 Juli 2005 :)

Jag är fortfarande tokkär i Stefan. Och han i mig, hoppas jag. Fast det kommer ju och går.. Det är inte hela tiden liksom.. Inte så att känslorna svalnar, men ibland känner man det extra mycket =)

Elias började prata med mig över internet.. jag var jätte dryg och kort mot honom men han gav sig inte:P Han tyckte jag var super söt. När vi började prata i privata mail märkte man ju faktist och han var super charmig och jätte go.

Tillslut bestämmde vi oss för att träffas efter ett bra tag av pratande. Jag tog mod till mig och stallde mig med min vovve och vänta. (tänkte om man har en stor hund så kan ingen elaking komma:P) Jag föll som en fura för honom så fort jag såg honom. De första han gjorde var att krama om mig och jag var super duper blygg. Vi gick hem till mig och vi gjorde väl mest ingenting. Mamma kom hem och han fick visa upp sig första gången jag träffa honom liksom. Pinsamt*:P Sedan följde jag med till stan för han skulle träffa en kusin som skulle ge honom biljett till nått.. han gav mig en cheesburger som jag inte kunne äta något av för att jag var så nervig. Jag gick och slängde små smulor efter mig för att inte vara elak och tacka nej. Han frös om händerna så jag värmde hans med mina vantar. När vi kom hem till mig igen drog han ner mig i sitt knä.. och de klicka mellan oss när vi kollade på varandra.
Sen träffades vi varje dag efter det.. och vi bestämmde oss för att vi vart tillsammans redan den första dagen.

Nu har vi vart tillsammans i 3 år och 3 månader. De har vart många svackor och många härliga stunder också..
Just nu är de inte så där jätte bra mellan oss.. de är väl inte bra alls skulle jag tro. Men jag försöker iaf för vi älskar varandra väldigt mycket. Och för att han betyder allt. Vi pratar om allting tillsammans och är väl som goda vänner som bråkar:P bland annat.. med en stor dos kärlek.

själv är man på g med någon. Tror han gillar mig också. Men vi får se hur det går, kommer inte få träffa han så ofta den närmsta månaden och det är ju då man vill ses som mest.

Jobbigt läge!

Blev dock utbjuden av en typ 25 årig svensk snubbe igår, haha jag dissa honom totalt :P