Ät nyttigt, men mycket av kött och kolhydrater (du är inte vegetarian/liknande va?) Gå en tur i skogen, jogga ett par steg för att få lite muskler. Muskler väger mer än fett. Tycker att om du går upp 7 kg är  det jättebra, 10 blir nästan för mycket, fast det kan jag inte säga egentligen, har ju inte sett dig, hur din kropp är uppbyggd.

ojoj, vad jag känner igen mej! jag har försökt gått upp i vikt i flera år. inget har fungerat för mej. nu försöker jag inte längre för jag har lärt mej att vara nöjd med mej själv :) men ja önskar dej verkligen lycka till! har du testat LFHC? har hört att det har fungerat för några :)

#2 Jepp, har provat LFHC men det funkar inte för mig. Är alldeles för matkräsen och tröttnar så fort och då slutar jag äta istället.

Vägde 56 kg för fyra år sedan och då var jag jättenöjd. Hade inga stora bröst, men större än nu och byxor satt som om någon hällt mig i dem. Vill ha tillbaka den vikten. :-)

Fler tips. SKA försöka gå ut varje dag. Hur långt bör man gå?

Kan trösta dig med att du är långt ifrån ensam! Jag är 174 cm lång, väger 53 kilo och har ett bmi på 17.5 = undervikt. Men det blir hela tiden bättre! Jag tränar som man ska, sover tillräckligt och försöker att helt enkelt leva nyttigt. Förrut var det värre, då var jag mycket smalare och därmed mer "kraftlös". Jag orkade inte så mycket och var ofta trött. Men det blev bättre med tiden! Förrut fick jag en massa helt onödiga kommentarer som jag helst skulle sluppit höra. Nu för tiden försöker jag vara så stolt som möjligt över hru jag ser ut, och ta kommentarer "med en nypa salt".

Förstår dig.. har kämpat med vilkten hela livet.. är 163 hög (eller kort..) och har alltid vägt mellan 36-38 kilo.. Vart man än vänt sig så har man fått höra kommentarer som tex "äter du aldrig", "svälter du dig själv?"
Blev som yngre inlagd på barnpsyk då de trodde jag var anorektiker..
Så man får stå ut med en hel del..
Någonting hände i kroppen på mig då jag fyllde 34 år och jag började plötsligt gå upp.. nu när jag snart fyller 36 så har jag gått upp till 54 kilo! Det är att gå upp MYCKET på bara knappa två år..

Får nu snart öka motionen så jag inte blir överviktig om det ska fortsätta såhär..

Får ofta kommentarer, har fått ta både det ena och det andra. Folk säger saker som "Har du anorexia eller?", "Du ser ju ut som ett benrangel" eller bara "Vad smal du är". Ofta menar folk inget illa, men man kan ta det väldigt hårt. Förrut blev jag väldigt ledsen, nu bryr jag mig inte om kommentarerna.

Ja hur många gånger har man inte fått höra det. Och hur många gånger har man inte fått höra att det är fint att vara smal? Men jag vill inte vara smal. :-[

Har faktiskt försökt få komma till anorexigruppen på psyket, inte för att jag har anorexi, men för att jag ville ha hjälp med att gå upp i vikt. Men jag vägde för mycket och fick inte vara med…

#4 Jag har BMI 16,9. Lite lägre än du med andra ord. Nästan sjukligt. :-(

Hjälper ni mig igenom detta? Jag har två saker som jag bestämt mig att jag måste göra varje dag.

Sit Ups och motionera.

Börjar lugnt. Sätt upp ett mål åt mig! :-)

Mitt BMI låg ganska så stadigt i ca 20 år på 14.5
Men tyckte att jag mådde bra ändå på sitt sätt… problemet var snarare andra människors uppfattning..

#10 Jo, jag kan hålla med om att andra människor påverkar, men jag mår inte bra själv av detta, då jag inte får i mig tillräckligt mycket näring. Jag ska i och för sig till dietisten här i slutet av November men känner själv att jag behöver en förändring omgående.

vad tråkigt att du känner så. Har tyvärr inget tips att ge dig förutom att äta lite mera när du väl äter. Jag väger också runt 46-48 kg, och vill gå upp, blev sjuk för en månad sedan och har inte kunnat få i mig mer än typ en/två portioner mat om dagen.

#8 Jo det är klart, men detta var då mitt bmi efter att jag har blivit bättre. Fick en gång en kommentar av en klasskamrat i femman. "Du ser ut som om du har anorexia", det tog jag väldigt hårt. Och sen sa hon dessutom att "Men bli inte sur nu, det är ju fint!" Nej, det är det inte! Jag ville bara skrika det till henne, men det var bara att tacka och ta emot. Vågade ingenting då, hade så dåligt självförtroende.

ojoj, ja kommentarer om anorexia har jag också fått mååånga gånger. jätte tråkigt att folk inte kan förstå att man kan vara smal utan att ha anorexia. när jag gick i högstadiet så sa mina lärare åt mattanterna att spionera på mej för att se om jag åt :S riktigt irriterande!

Ja, verkligen jobbigt :/

#0 Kram till dig.

Man är aldrig kanske riktigt nöjd med sig själv men sålänge du är frisk ska du strunta i vad folk säger/ tycker.

Med ålder och barnafödande etc så rättar det säkert till sig.

kram kram

#16 Tack Linda! Tyvärr har jag ju med åldern gått ner. :-( Var totalnöjd på 56 kg och mådde skitbra då. Men men det kommer väl som sagt så småningom och då med råge. :-D

Oj, jag tycker synd om dig!

 Och jag känner också igen mig i det där med anorexia kommentarer och frågor, i skolan och här hemma (alltså inte bokstavligen HÄR hemma, utan med kompisar osv). För jag har gått ner mycket på kort tid och så.

Men jo, jag peppar dig! Och önskar dig lycka till! :)

Jag jobbar på, men det är så svårt att få tiden att räcka till! Men sit-ups funkar och jag försöker gå så mycket som möjligt, men det är faktiskt lite svårare att få till. Har redan fuskat en dag av två. :-S

du har ingen som vill träna med dej då? det brukar hjälpa mycket om man är två som peppar varandra. då får man ju skuldkänslor om man säger att man inte orkar eller så :P

Nä tyvärr. Inga vänner som bor i närheten. Helt nyinflyttad dessutom. :-/

äsch då.. då blev det ju lite svårare. men det är ju inte katastrof om du skippar en dag :) du får kanske "ta igen" det sen eller nått.

#21 Vart bor du då? kanske någon som bor i närheten och vill hjälpa till:)

Hur går det för dig? Vill gärna veta hur du mår :)