Vill du ha kjol så har du kjol.
Du är en vuxen kvinna och kan stå för ditt val av klädsel även om det nu skulle se "konstigt" ut.

Jag tycker inte det var särskilt trevligt sagt av din mamma. Trivs du i kjol och vill ha kjol så ha det! Alla är vi olika i våra gångstilar och även andra saker, ser inget problem med att ha kjol även om du går vingligt/svajigt.

#2 Hon har inte bara sagt fet till mig, utan även förklarat det för andra människor som har undrat. Hon har alltså svarat i mitt ställe!

#3 
Ännu fulare gjort. Inte okej!

#4 Nej, precis och det svåra blir nr jag ska förklara för andra människor som undrar varför jag inte bär kjol. De säger precis som ni att jag ä'r vuxen och borde nog kunna bestämma sådana saker själv, men mina föräldrar har koll på mig och ser de något rapporterar de till varandra. De säger att de gör det av omsorg om mig, men jag vet inte vad jag ska tro. Föräldrar till handikappade personer är ofta väldigt överbeskyddande och tar sig friheten att svara i personens ställe tros att de vet att det inte alls är särskilt snällt att öra så.

#5
Förstår att det lätt blir att de "bara vill en väl", har en syssling som har en lättare CP-skada vars mamma är en extrem hönsmamma. 
Han klarar sig finemang ute (har egen lägenhet osv) men mamman ska ändå vara där och hönsa med allting, ser inte kul ut och han tycker inte heller att det är särskilt kul. 

Men ha på dig en kjol och bara le!
Strunta i deras omdöme, det där du som ska trivas i kläderna!

#6 Överbeskyddande föräldrar förstör riktigt mycket och jag förstår att din syssling tycker att det är riktigt jobbigt.

Jag har läst flera trådar där du berättar hur din mamma fortfarande försöker bestämma över dig i olika saker och jag tror att du mår ganska dåligt av det. Hon har som sagt ingen rätt till att bestämma över sådana saker och hennes åsikter är inte per automatik de "rätta" åsikterna (något som hon verkar tro). 

Mitt råd till dig är att trotsa dina föräldrar mer och skit helt och hållet i vad de tycker eller säger.

#8 Ja, jag mår väldigt dåligt av det, men att trotsa dem går inte eftersom det skulle innebära at de straffar mig på ett eller annat sätt.

#9 
Hur ska de straffa dig ´? Du är en vuxen människa!

Lyder inte jag får jag ingen hjälp när jag behöver det.

Du har väl rätt till hjälp från andra? LSS ? 
De kan inte kräva att du förlitar dig på deras hjälp hela livet, dem kommer inte finnas där för alltid.

Men herregud, det låter som om dina föräldrar är väldigt egocentriska och manipulativa. Jag blir väldigt ledsen när jag ser det du skriver, även om jag förstår att de har goda sidor också. 😕

Detta gör det ännu viktigare att du trotsar dina föräldrar och tydligt markerar att du tänker gå din egen väg – oavsett vad din mamma eller pappa tycker. Frigör du dig från dina föräldrar kommer din självkänsla öka drastiskt och det kommer i förlängningen göra dig till en betydligt lyckligare människa.

Oroa dig inte över att de eventuellt inte kommer hjälpa dig med saker, vi bor i Sverige och här har alla som behöver rätt till stöd- och hjälpinsatser för att kunna leva ett självständigt liv. Dina föräldrar kommer som tidigare skrivits inte leva för alltid, vilket gör att det är lika bra att vänja sig nu. Det kommer också vara mycket skönare för dig att veta att den hjälp du får inte kommer med massor av outtalade krav.

#12 Jag har boendestöd och en kontaktperson, men det är inte bara jag som har drabbats av det här. Mamma jobbade tidigare på ett boende för psykiskt utvecklingsstörda och en dag skulle två unga tjejer följa med dessa boende och handla kläder. De unga tjejerna köpte cykelbyxor och långa t-shirts som var så hett och inne att ha på 90-talet och det reagerade min mamma på eftersom det inte passade sig att psykiskt utvecklingsstörda personer i medelåldern hade på sig det.

#13 Jag önskar verkligen att jag kunde frigöra mig, men det kan jag inte helt och hållet eftersom jag ändå i vissa avseenden är beroende av deras hjälp. Jag har boendestöd, men mamma tycker inte att deras hjälp räcker för att täcka hela mitt hjälpbehov. Därför tycker hon att det hade varit bättre för mig att bo på ett gruppboende. Beslutet om boendestöd ska förnyas varje år och i början var min mamma alltid med när det skulle göras, men nu är hon inte det längre. En gång hade hon bjudit med pappa att vara med under mötet utan att tala om det för mig.  Det ville inte jag, men de lyssnade inte. Istället frågade de mig om de skulle säga si och så. Jag fick alltså bara bekräfta vad de sa.

#14 Jag förstår inte riktigt vad det är du behöver hjälp med som du inte redan får. Om du behöver mer hjälp av t. ex. boendestödet kan du själv säga det och ordna så att du får precis så mycket hjälp du behöver och vill ha. Din mamma behöver inte vara inblandad och jag till och med rekommenderar att du inte blandar in din mamma då hon är av den manipulativa sorten och således kanske inte tar upp vissa saker du behöver hjälp med för att du ska behöva henne fortfarande (medvetet eller omedvetet). 

Är du osäker på var du ska vända dig för att få hjälp med vissa saker eller t. ex. vad du ska fylla i på blanketter kan du alltid fråga på forumet om hjälp istället för din mamma. Jag kan nästan garantera att folk gladeligen kommer hjälpa dig! 🙂

#14 Inte passar sig? Jag tror din mamma skulle avsky mig. 😎 Jag är överviktig samt snart 40 och har kort kjol på mig samt linnen, dessutom orkar jag inte alltid raka benen, utan visar upp dom i sin fulla härlighet. Blek är jag dessutom. Har dessutom aldrig sett att det finns någon åldersbegränsningsmärkning på kläder, utan syr/köper det jag gillar samt behöver. 

Ställ dig frågan: Vad spelar det för roll vad folk har på sig så länge de är hela och rena?

Kommer jorden gå under för att jag inte vill svettas? Kommer folk dö som käglor om de råkar se en valk? Måste alla passa in i idealet? Kommer folk köra av vägen om en kjol fladdrar?

Sätt på dig kjol du, tänk på att många tyg är som vackrast när dom rör på sig.

Är dina föräldrar förmyndare eller god man åt dig? Om dom är det tycker jag du gott kan byta, för det dom gör mot dig (har läst många av dina kommentarer om dom) är inte okej. De försöker ju framställa det som att dina diagnoser är något att skämmas för och behöver döljas för samhället, när det är precis tvärtom. Samhället mår ju så mycket bättre när olikheter är accepterade, och acceptans kan bara skapas om man visar upp mångfalden.

Pappa fungerar som min god man och det är möjligt att deras sksmkänslor även har bidragit till at inte ett ord skulle sägas om mina hjälpmedel i skolan. För dem är det väldigt viktigt att man inte sticker ut från mängden, men hela släkten på min pappas sida är likadan.

#17 Om du inte behövt lyssna på någon av dom under ditt vuxna liv, hur skulle ditt liv sett ut nu? Vad skulle du göra? Hur skulle du klä dig? Osv. 

Vet du en sak du skulle kunna göra för att komma över det där med hjälpmedlen i skolan? Du skulle kunna erbjuda skolor att du kom dit och berättade om dina hjälpmedel osv.

#18Det kanske skulle kunna fungera. #16 De kanske inte skulle hata dig, men det skulle bli en väldig diskussion om att de hade sett någonting som verkligen inte såg riktigt klokt ut.

#19 Vem bestämmer vad som ser klokt ut? Menar dom att det ser "klokare" ut med en överviktig som håller på att flyta bort och kanske svimmar?

#20 Nej, kanske inte riktigt, men de brukar ofta diskutera att det finns folk som inte alls tänker sig för när det gäller klädstilar och hur saker och ting ser ut.  Sesan är det som vi har varit inne på innan att mina föräldrar har minst lika liten rätt att kommentera andra människors utseende och klädsel. Åtminstone inte så att någon annan hör det och de brukar ofta säga att jag inte ska tala om att det och det påståendet kommer ifrån dem, men vad ska jag svara när frågan faktiskt ställs. Kom också ihåg att du absolut inte är den första som ifråga sätter vad mina föräldrar egentligen har för rätt att ha åsikter om min klädstil eller mitt sätt att leva i övrigt eftersom jag både är vuxen och dessutom har flyttat hemifrån.

Men se till att få den hjälp du behöver från samhället istället. Dina föräldrar kommer ju dö ändå, så då kommer de inte kunna hjälpa dig.

Jag tycker det är jättefint med svajande kjolar. Och dessutom väldigt skönt runt benen på sommaren.

#23 Ja, en svajande kjol kan vara riktigt snyggt, men det förutsätter dog att du inte har en vingång gångstil.

#24 Vad gör det om du vinglar?

#25 Enligt mina föräldrar är det iögonfallande och därav blir jag uttittad i en negativ bemärkelse, men det är ingenting som jag har lagt märke till själv. I och för sig har jag dålig syn och märker inget förrän någon säger det.

#26 Bestämmer du eller dina föräldrar vilka kläder du ska ha? 

Du bor ju i eget boende så du kan väl få välja din garderob själv. Kanske tillsammans med din kontaktperson som kanske kan vara smakråd om du har dålig syn.

#27 Egentligen borde det vara jag som bestämmer det själv, men om jag skulle trotsa mina föräldrar får jag alltid höra det efteråt att antingen mamma eller pappa hade sett mig ute på stan och misstänkt någonting. En gång hade pappa sett mig ute på stan när jag hade sminkat mig lite för mycket eller fel och talat om det för mamma så att hon berättade det för mig i avsikt att jag skulle tänka mig för.

#28 OK, men det kan ju vara rena rama omtanken om dig.

En annan populär förklaring på varför jag inte fick ha kjol på mig var att jag inte kunde sitta fint med den. Det betydde att jag bredde ut med benen och det svaret fik jag n'r min före detta tjejkompis försökte tvinga mig att ha kjol.

Har man kjol så kan man ju inte skreva så folk ser rakt upp till trosan. Så det förstår jag om dom säger till om.